Höst
Höst, höst, underbara höst... Jag älskar promenader i denna kalla friska årstid, när alla löv är blod-röd-oranga-gula och solen lyser en varmt i ansiktet. Vinden sådär lagom kall så ens parkas värmer helt perfekt och fingervantarna omfamnar mina händer. Love it!
Det är förändringarnas tid. Om ett par dagar ska jag flytta från min trea till ett radhus på 140 kvadrat, känns lite overkligt, men skönt. Det är så mycket jag flyttar ifrån som jag är tacksam att lämna. Tiden då Liam föddes och döden hälsade på en snabbis och sjukhuset ekade i mitt huvud i över ett halvår efteråt. Den energin ska bli skön att lämna bakom sig. Liksom att skit man samlar på sig genom åren, hur i H kan man ha så mycket....onödigt..... som man tror att man EVENTUELLT kommer använda någon gång...Förbluffande...
Igår fick jag rida på Sally, ett halvblod av fuxfärg och jag föll pladask. Det spelar ingen roll hur länge sen man satt på hästryggen, det finns i ryggmärgen. Rytmen från hästen, läderdoften från tyglarna i ens händer, kraften under ens kropp när hästen galopperar fram. Det drar mig bakåt i tiden till underbara minnen från de hästar jag red som liten. Jennifer gjorde mig sällskap på sin häst, finns det något bättre liksom? Häst+ bästa vän + skogen. Vilken kick!
Den här hösten ägnar jag åt mycket eftertanke. Tankar som inte rör någon annan egentligen, men det är skönt.
Nu ska jag gå och grädda pannkakor som mina små troll ska få när de kommer hem från dagis.
Puss på er
Det är förändringarnas tid. Om ett par dagar ska jag flytta från min trea till ett radhus på 140 kvadrat, känns lite overkligt, men skönt. Det är så mycket jag flyttar ifrån som jag är tacksam att lämna. Tiden då Liam föddes och döden hälsade på en snabbis och sjukhuset ekade i mitt huvud i över ett halvår efteråt. Den energin ska bli skön att lämna bakom sig. Liksom att skit man samlar på sig genom åren, hur i H kan man ha så mycket....onödigt..... som man tror att man EVENTUELLT kommer använda någon gång...Förbluffande...
Igår fick jag rida på Sally, ett halvblod av fuxfärg och jag föll pladask. Det spelar ingen roll hur länge sen man satt på hästryggen, det finns i ryggmärgen. Rytmen från hästen, läderdoften från tyglarna i ens händer, kraften under ens kropp när hästen galopperar fram. Det drar mig bakåt i tiden till underbara minnen från de hästar jag red som liten. Jennifer gjorde mig sällskap på sin häst, finns det något bättre liksom? Häst+ bästa vän + skogen. Vilken kick!
Den här hösten ägnar jag åt mycket eftertanke. Tankar som inte rör någon annan egentligen, men det är skönt.
Nu ska jag gå och grädda pannkakor som mina små troll ska få när de kommer hem från dagis.
Puss på er