~*Förklaring*~
För det första kan ni kika in på min andra blogg för mer glada nyheter, här tänker jag ta upp något helt annat.
Läste på Facebook här om dan, bland alla andra grötiga grejer på min presentation (är inte så förtjust i Facebook), om någon som hade beskrivit mig som person; det löd: "Glad, Gravid och Upptagen =("
Just det där med upptagen förstår jag, jag tog inte illa vid mig eller så...Men det kom en klump i magen.
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med människor. Och jag förstår att folk har en uppfattning om mig att jag är väldigt "busy". Tyvärr, måste jag säga, är det bara så...För det första har jag ingen bil, vilket gör att jag inte kan åka iväg hur som helst över en kväll för att fika eller så. Det krävs planering, då man oftast har annat att göra. Och det här "annat" är oftast skolan.
Jag har ständigt dåligt samvete över att jag kanske inte gör tillräckligt, att man borde vara helmotiverad att slänga sig över lurslitteraturen. Det är INTE som att jobba. då kan man släppa jobbet när man kommer hem och behöver inte "repetera" vad som sagts under dagen. Skolan gör mig också grymt trött, så att man inte orkar vara social och trevlig jämt.
Tyvärr är jag en människa som "bangar ofta". Mest för att jag inte har lust, det är krångligt att ta sig och att man inte orkar socialisera sig. Mina vänner har fått tagit mycket skit för det, men som tur är ställer de upp ändå. Och är underbara på alla sätt! LOVE YOU
Har mane tt ypperligt bra förhållande är det också tyvärr svårt att slita sig ibland. Jag och min sambo har jättekul ihop, och när det är vardag hinner man iaf inte umgås på ett avslappnat sätt. Helgerna går därför åt ibland till att bara vara med varandra, mysa och sånt. Man behöver umgås för att förhållandet ska utvecklas. Men självklart måste man slita sig ibland!
Det händer mycket i mitt liv just nu. Så mycket att man ibland inte hinner med sig själv. Jag stressar upp mig rätt mycket, och har svårt för att slappna av och ta saker som de kommer. Jag kan säga att jag blivit bättre, men fortfarande måste jag få lugn och ro rätt ofta, så jag inte går sönder i själen (lite väl djupt skrivet där kanske).
Som sagt, jag kan inte skylla ifrån mig för mycket heller. Det jag menar var väl att alla kanske inte förstår varför jag är så upptagen. Skolan är värst, men också avstånd och tidsbrist. Jag är ledsen för det. Jag vill inte mista någon för det! och hoppas att det går att stå ut med... =)
Läste på Facebook här om dan, bland alla andra grötiga grejer på min presentation (är inte så förtjust i Facebook), om någon som hade beskrivit mig som person; det löd: "Glad, Gravid och Upptagen =("
Just det där med upptagen förstår jag, jag tog inte illa vid mig eller så...Men det kom en klump i magen.
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med människor. Och jag förstår att folk har en uppfattning om mig att jag är väldigt "busy". Tyvärr, måste jag säga, är det bara så...För det första har jag ingen bil, vilket gör att jag inte kan åka iväg hur som helst över en kväll för att fika eller så. Det krävs planering, då man oftast har annat att göra. Och det här "annat" är oftast skolan.
Jag har ständigt dåligt samvete över att jag kanske inte gör tillräckligt, att man borde vara helmotiverad att slänga sig över lurslitteraturen. Det är INTE som att jobba. då kan man släppa jobbet när man kommer hem och behöver inte "repetera" vad som sagts under dagen. Skolan gör mig också grymt trött, så att man inte orkar vara social och trevlig jämt.
Tyvärr är jag en människa som "bangar ofta". Mest för att jag inte har lust, det är krångligt att ta sig och att man inte orkar socialisera sig. Mina vänner har fått tagit mycket skit för det, men som tur är ställer de upp ändå. Och är underbara på alla sätt! LOVE YOU
Har mane tt ypperligt bra förhållande är det också tyvärr svårt att slita sig ibland. Jag och min sambo har jättekul ihop, och när det är vardag hinner man iaf inte umgås på ett avslappnat sätt. Helgerna går därför åt ibland till att bara vara med varandra, mysa och sånt. Man behöver umgås för att förhållandet ska utvecklas. Men självklart måste man slita sig ibland!
Det händer mycket i mitt liv just nu. Så mycket att man ibland inte hinner med sig själv. Jag stressar upp mig rätt mycket, och har svårt för att slappna av och ta saker som de kommer. Jag kan säga att jag blivit bättre, men fortfarande måste jag få lugn och ro rätt ofta, så jag inte går sönder i själen (lite väl djupt skrivet där kanske).
Som sagt, jag kan inte skylla ifrån mig för mycket heller. Det jag menar var väl att alla kanske inte förstår varför jag är så upptagen. Skolan är värst, men också avstånd och tidsbrist. Jag är ledsen för det. Jag vill inte mista någon för det! och hoppas att det går att stå ut med... =)
Puss på er alla underbara!