Vecka 11
Köket doftar nyrostat hembakt rågbröd. Lugn musik är på i bakgrunden och tröstar mitt mammahjärta när inga barn är hemma (Jag vaknade tre gånger i natt och undrade varför ingen smög in till min säng, men de har ju åkt till pappa). Katten ligger förnöjsamt och spinner i mitt knä. Kaffet på bordet kommer jag bara ta några klunkar av. Jag mår fortfarande illa på morgonen så första koppen koffein brukar få intas när jag väl är på jobbet. Den är välbehövlig dock, för tröttheten. Jag har fått öka på levaxinet och tar järn och det har verkligen hjälpt. Den där bedövande trötta känslan är nästan borta. Ett tag var jag nämligen tvungen att sova mitt på dagen också för att orka. Det är inte lätt att vara gravid, speciellt inte för mig som har tusen tankar om det som komma skall. Mycket gamla tankar och känslor väcks till liv. Fler än vad jag visste. Jag har ringt barnmorskan och bett henne remittera mig till Auroramottagningen för förlossningsrädda. Jag hoppas de kan hjälpa mig lite där. Trots att jag har två barn tidigare, känns det som första gången. Första gången med den här känslan, med rädslan och paniken. Där finns också såklart en glädje och längtan, men jag behöver hjälp att försöka lyfta fram det lite mer kanske.
Jag är i vecka 11 nu. Snart kanske jag kan andas ut lite och BARA oroa mig inför ultraljudet. Efter missfallet i början av sommaren har jag varit skör och även bekymrat mig för början. En graviditet är vacker, otroligt vacker, men också skör på det sättet att man som kvinna verkligen utsätts, dels för mycket kroppsliga förändringar men också för att det blir en himla massa tankar. Det är ju livet det handlar om hallå! Det är fantastiskt men också skrämmande. Iaf när man som jag även sett döden runt hörnet i samma veva.
Brösten är stora, jag har fått köpa ny bh. Magen trycker på brallorna så vissa kläder kan jag inte ha. Eftersom det är mitt tredje barn har jag ju en mage så fort jag ätit eller är gasig. Allt är liksom uttöjt sedan innan. Jag hoppas dock att jag slipper berätta alltför mycket innan ultraljudet.
Jag kan bli arg på alla dutti-dutt-gravida på facebook. Det låter kanske konstigt, det är nog för att det inte är duttidutt för mig. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skylta med min graviditet på Facebook heller. Kanske struntar i det. Det är ju MIN graviditet och ingen annans....
