Stilla sinne
Hej fina vänner <3
Kul att ni kikar in här fast det är så dött :) Jag har semester och har som många andra lagt dator, mobil och surf lite åt sidan. Förra veckan var jag dessutom på Åland med noll täckning. Där fiskade vi och åt gädda, petade på havet med lilltån och ryste. Grävde daggmask i den fuktiga jorden och metade utan napp. Grillade, ölade, min son cyklade 2.5 mil när vi skulle ta oss från torpet in till nån bebyggelse för att köpa glass. Jag var SÅ stolt över honom, min älskling. Så vurpade han på vägen hem och störtgrinade, tills han såg att han hade landat i värsta smultronbuskarna :) Den veckan gjorde gott även för min sambos skull då barnen mös mycket även med honom. Jag tror att han har känt sig mer "insläppt" än på länge om ni förstår. Han är ju inte pappan, men har kanske äntligen börjat hitta sin fadersroll ändå på nåt sätt.
För mig var Åland mycket tröttsamt, jag grät nästan när jag fick komma hem igen. Två dagar innan vi reste fick jag missfall. Ett tidigt sådant, vecka 6. Jag hade varit så överraskad, glad, lycklig när jag fick reda på att jag var gravid. Och så togs det bara ifrån mig. Nu är det två veckor sedan och det börjar kännas lite bättre. Men både jag och sambon har gråtit många tårar.
Lyssnar på Kent, dricker kaffe och juice, äter omelett. Ingen är hemma förutom jag och den spinnande katten som förnöjsamt trampar i mitt knä. Det gråmulna vädret utanför speglar lite hur jag känner just nu.
Så skönt med lugn och ro
Min fina fina klocka som jag äntligen fått köpa. ORGASM!! (lite roligt i allt iaf)
