Länge sen vi sågs
Hej hjärtan <3
Roligt att ni tittar in fast jag skriver så sällan. Det blir nog så, att jag kikar in när andan faller på.
Hösten börjar göra intrång i form av gråa moln och frisk luft. De dagar jag jobbar är det välkommet. När min semester var slut härjade fortfarande hettan, att ha hel arbetsuniform då var som att gå omkring med en ångbastu kring kroppen. Lite mysigt blir det också att faktiskt kunna ha en tunn jacka på sig när man är ute, eller bara det att kunna bära en fin kavaj på jobbet utan att behöva svettas ihjäl!
Ungarna åkte till sin pappa igår, lika tomt som vanligt, jag vänjer mig aldrig. Jag har kommit på det att jag inte tycker om att vara ensam. Inte för att jag inte kan, utanför att jag har en livsuppgift att vara mamma. Den instinkten är djupt rotad, så när barnen inte är här går jag omkring med en ständig oro, och jag antar att det är obehaget att inte ha dem nära, att inte kunna ha mammarollen på distans, för det är svårt. Man skulle kunna säga att oron egentligen är kärleken till mina barn, och då blir det genast lite finare att tänka på.
En vegetarisk paj väntar på att bli färdig som jag kan ta med till jobbet. Mozarella, basilika, tomat och vitlök. Mmmmm.... Sjunde dan i rad jag jobbar nu så ledigheten imorgon kommer mycket efterlängtat.
Eftersom ni är så få som kikar in här, funderar jag på att lösenordsskydda min blogg. Jag känner att en del saker jag skriver om inte går att lämna ut till allmänheten. Därför vore det önskvärt om ni som vill fortsätta läsa lämnar ett litet spår bland kommentarerna så får ni detta lösenord. Det kanske låter lite lustigt, men just nu vill jag ha det så. På något vis har bloggen blivit ett ställe jag med öppet hjärta kan skriva på. Visst, jag gillar att vara öppen, men kikar man på Facebook vet man ju allt om alla nästan. Det är upp till var och en att bestämma hur mycket folk ska veta. Som att man sitter där på en stor makt. Så, jag låter Facebook vara ett sådant ställe, där folk kan se allting men då begränsar jag mig också. här på bloggen vill jag vara jag.
Tänk att du har en bubbla omkring dig. Den är din egna sfär. Innaför den är det endast du som väljer vilka du vill släppa in. Ibland släpper man in omedvetet, och drar då till sig en massa negativ energi. Genom att medveten välja tar du mer hand om dig själv, och får mer tillgång till det konstruktiva du behöver
Puss på er!
