Syskonkärlek
Alltså, det finns inget underbarare, än när jag får lägga upp benen en stund och lugnt lyssna till barnen som leker så fint på rummet. Min anstränging att bygga ihop värsta världen av duplo-tågbana med tillbehör imorse gav utdelning. Efter middan var det tänkt att jag skulle rasta dem ute en stund, men de for snabbt in på rummet istället. Vid middan satt vi och pratade relationer. Barnen tyckte att de skulle bo utan varandra, att Liam bor hos pappa när Casper bor hos mamma och tvärtom, för det tycker ju INTE omv varandra säger de, Casper uttryckte att de var ju inte ens vänner ännu...... Men av leken att höra inne på rummet tror jag nog att de faktiskt har fel =) Det finns inget heligare, eller för den delen också mer helvetiskt, att ha ett syskon. Det är det bästa och värsta som finns, och just nu lutar det nog åt "bäst"-hållet.
Min kropp är trött efter dagens terapi-genomgång, så ikväll blir det inte många knop. Tänk, att jag kanske kanske så småningom faktiskt är framme i ett välmående på heltid igen, det kunde jag inte tro för ett par månader sedan. Det är och har varit en resa, som jag hoppas resa mig riktigt stark ur.
