Vänskap
Hej allesammans!
Har ni en fin söndag? Själv har jag frusit på en underbar ridtur i nästan tre timmar. Det var slående vackert bland fallna löv och tyst som natten i skogen. Fuktigt, kyligt, dimmigt. Jag och min ridkamrat pladdrade glatt om väder och vind, familj och vänner, sex och relationer. Ni vet sånt där som alla väninnor går igenom när man ses. Lusse, hästen jag rider, sträckte ut sina vita ben mot våta grusvägen i snabb galopp, mitt smink smetade ut sig i ansiktet medan jag skrattade hjärtligt åt min kompis och hennes häst, som travade storsteg bakom mig. Det gick undan, man liksom fick känna att man levde. Jag älskar att rida, det är frihet för mig. Att få känna hästens ben lyfta under en, när ens hjärtslag börjar pulsera fortare medan man andas in den friska luften från skogen. Underbart!
På vägen hem pratade jag och min man om relationer. Och om vänskap. Jag började fundera, vad är det egentligen? Vänner har kommit och gått i mitt liv. Vissa har tittat förbi mycket hastigt, medan andra har hängt kvar.
För mig är riktig vänskap att känna personen alltid finns där för en. Oavsett situation, att man blir sedd för den man är. Jag tycker också om den sorterns relation, när det kan gå olika lång tid mellan man ses, men vänskapen är alltid densamma. Jag tycker inte om att behöva underhålla en relation. För mig ska den bara vara. Ett givande och tagande. Den ska inte innebära en massa villkor. Öppenhet och ärlighet, inte en massa spel.
En vän ska inte bara ta en massa energi, utan även ge tillbaka. De som bara äter energi blir jobbiga, och någon man undviker. Tråkigt men sant. Är det en vän som behöver extra stöd stundtals så självklart! Men man ska känna att man får något tillbaka.
En katt går på min altan utanför, orange med vit teckning. Vet inte vems det är. Kanske grannens? Kaffet värmer i min frusna hand under många filtar. Här ligger jag kvar, en liten stund till. Sen kommer mina älskade barn... En vecka kan ibland kännas som flera år. Men när de väl står här innanför dörren, och man får sniffa dem i håret, känns det som de aldrig varit borta.
Sköt om er <3