Tomtar och troll
Ikväll fick jag av min underbara mamma en liten hustomte! Den huserar i min hall bredvid min enorma ljuslykta. Så fin och helt perfekt färg! I år tänker jag skita i den traditionella röda färgen och satsa på just vitt. I köket blir det rosa julstjärnor. Och köra lite sparsamt liksom. Julen ska vara fin, men inte i överflöd. Längtar såå tills jag får lön nästa gång så jag kan köpa lite julpynt och göra fint :)
Är äckligt mätt efter kladdkakan och kikar runt på lite olika bloggar. Det är många graviditeter just nu. Det är jobbigt tycker jag. Eftersom min son föddes jättesjuk och hela mitt första år med honom bara försvann i att kämpa, först med honom och sen med en depression som följd, känner jag mig snuvad på bebislyckan. Och försöker glädjas åt andra på ytan, men inombord är jag mest arg och ledsen. Vänner och bekanta får barn, och jag försöker vara glad för deras skull. Känner lyckan med dem men samtidigt gör det fruktansvärt ont i mitt hjärta inombords. Jag fick aldrig hålla mig nyfödda barn efter förlossningen. Istället slets jag in i dödens vitöga och kämpade dagligen med att orka med. Jag anklagade mig själv för det som hände, ångrade att jag inte stod på mig när jag gick över tiden och var stressad. Ni kan läsa om allt detta om ni klickar på "länkar" längst upp på bloggens sida. Där hittar ni min förlossningsberättelse.
Så, jag har svårt för andras bebislycka, tyvärr. Jag blundar hellre, försöker ändå om jag måste. Nu när jag har separerat kan jag äntligen ta tag i mig själv, och försöka bli hel från det som hände för tre år sedan. Jag har hittat en nyckel på kinesiologikliniken, för jag behöver bli sams med mig själv och förlåta mig själv. Inte ge mig själv skulden för allt som varit.
Jag vet att många säger "Ja men han är ju stor nu! Han mår ju bra!". Och ja, det vet jag ju såklart. Men jag behöver få hjälp med att gå vidare, få kroppen till ro och inse att jag fortfarande är bra och att jag inte är misslyckad. Förlåta och gå vidare, jag är på god väg..
Ta hand om er <3 Jag motade vänligt men bestämt barnen tills deras egna sängar ikväll. Lite egentid måste mamman ha ibland :)