*Blueberries!*
Ni skulle sett min son i morse. Med gummistövlar och hans urdiskade sandlådehinkar i högsta hugg cyklade vi iväg till blåbärsskogen. Jag i sambons för stora blå gummistövlar. Hela vägen dit pratade han om att vi skulle plocka "ditbär". Och jag fick kontinuerligt svara "Ja älskling, vi ska dit och plocka blåbär." "Ditbär!"
Hade inga som helst förhoppningar om att vi skulle vara där länge. Ungar kan tröttna efter två minuter. Men inte min son inte, inte idag =) En timme hade vi på oss innan vi skulle hem igen. Och den for förbi! Till en början var han duktig och plockade i sin hink, och jag i min. Efter kanske två minuter tittade han i sin, kollade upp på mig och hade de där rådjursögonen som säger "please! låt mig få äta bären istället". Och för en gångs skull kunde jag utbrista "Javisst älskling! Ät så himla mycket bär du vill!" och ni skulle se lyckan i hans ansikte. Min son är nämligen uttalad frukt- och bärfetischist...
Önskar att jag hade tagit ett kort, på honom där i blåbärsriset, i den fuktiga morgonsolen. Så fridfullt att se min lilla lintott på huk slukandes blåbär(sris)....