0

*Att bada i ett badhus*

Jag bor i en väldigt bra kommun. Här får alla gravida simma gratis i alla kommunens badhus. Eftersom jag har bestämt mig för att det ska vara höst nu så tog jag mitt första dopp i byns mysiga inomhussimbasäng. Intalade mig själv, liksom tog sats i omklädningsrummet, att alla celluliter på låren och geledallrande rumpan liksom inte existerade. Riktigt laddade för att visa upp min stora kroppshydda (magen älskar jag! Det är allt inunder den liksom...) Så går jag ner för trapporna ( i min lilla bys simanläggning är omklädningsrummet en våning upp och så entrar man bassängen från ovan, lite hollywood sådär fast gaaanska mycket mindre glamouröst) och möttes av 0 människor. Inte en kotte. Underbart! tänkte jag...Här kan det fläskas på. Ingen som kollar *pust stön gud så skönt!*

Gravida kvinnor kan knäcka extra som livbojar, ty vi flyter likt gigantiska korkar...

Jag simmar i det stilla vattnet, ser hur händerna bryter vattenytan gång på gång framför mig. Njuter av stillheten. så plötsligt...

"Öööööhöööhöööö bröööööl bla bla bla bröööööööl snooooooooork host!" det är ju förstås ett par män som kommer. Självklart ser de ju att jag simmar där och behöver därför hävda sin manhood lite extra. Simglasögonen på, de dyker ner och SJÄLVKLART ska de simma på just min bana (fast det finns en annan helt ledig). De simmar såklart tre dubbelt så fort. De försvinner ner under vattnet, så kastar de sig upp likt två sälar och så ner igen. Upp och ner upp och ner upp och ner. Och varje gång de är uppe ska de frusta sådär hästaktigt (de tycker självklart att det är skitmanligt).
Den ene till den andre "öhöhööööö orkar du inte mer elleeer? Öhöhöhöööö"

Känner mig iakttagen. Myser lite vid tanken att de inte har en aning om vad det glor på. Ty vad ni ser är bara toppen av ett isberg.... Allt ovanför vattenytan speglar mitt gamla jag mycket bra, men därunder simmar det en jättemage och inuti den simmar en bebis och bakom allt detta sprattlar mitt fläsk omkring....

Självklart är de kvar när jag ska kliva upp. och egentligen, varför måste jag bry mig? Jag har ju en karl hemma som tycker jag är jättefin och de här rapande kolosserna....ja varför ska man bry sig? Precis så tänkte jag när jag klev upp och de tappade hakan över att få se en helt utblottad gravidmage. Och gud vet vad mer...

Öhöhöö på er med! I've got the power...

Kommentera här: